Agility

Nu skäms jag verkligen, lovade mig själv när jag startade bloggen att jag skulle uppdatera ofta och inte bli en sån som aldrig uppdaterar... Och ja nu har det gått alldeles för lång tid sen förra inlägget! Det är bara det att jag är så himla trött när jag kommer hem från jobbet så jag orkar inte sätta mig ner och skriva... Men nu så tänkte jag ta mig lite i kragen!

I Torsdags så var det kursstart på agilityn och jag var så full av förväntan när jag gick dit. Taika löpte fortfarande så Goliat kändes lite off men det fick gå som det gick. Jag hade räknat med att han kanske inte skulle uppföra sig som en brukshund men jag förväntade mig lite av honom i alla fall. Vi skulle träna tunnel och hopp, hopp vet jag att han kan utan problem och tunneln har vi provat tidigare och han tyckte den var det äckligaste som fanns i hela världen och vägrade gå igenom så inför den var jag lite spänd.

Så efter uppvärmingen var det dags att prova hopphindret (vi var två och två på varje station) så jag tog av honom både koppel och halsband och satte igång och det gick hur bra som helst han hoppade på inkallning och även om jag skickade honom framför mig över hindret men sen helt plötsligt så fick han fnatt och drog över hela agilityplanen... Japp!!! Först sprang han bara och retades med mig och vägrade lyssna på mina lock och rop, och som den sanna faraohund han är så tröttnade han på att leka "fånga Goliat" och drog iväg rakt in i skogen, så där stod jag och såg min älskade vackra faraohund flyga iväg i långa graciösa språng! Samtidigt som jag ringde Eva välde känslorna över mig en blandning av panik, ilska och förödmjukelse. Under tiden jag sprang runt i skogen så skulle Eva gå ut med Taika, men när jag såg vägen med alla bilar som körde så himla fort så brast det, tårarna bara rann. Efter ett tag ringde Eva och sa att hon hade Goliat!! fy fan vilken lättnad! Förbaskade dumma hund som låter hormonerna styra, han ville bara göra lite puppar med syrran... Så det var bara för mig att gå dit och hämta honom, Eva hade gått igenom honom och han var bara lite trött men annars inga skador eller trasiga trampdynor. Men det värsta är att jag vet att han var tvungen att korsa vägen för att komma till Eva och det är ett under att ingen körde på honom. Eftersom han mådde bra så ville jag verkligen gå tillbaka till agilityn för jag ville inte att han skulle ha en negativ bild av det. Sa till min kursledare att jag inte tänkte släppa honom mer den kvällen och hon förstod det. Satt och tittade en stund och sen provade vi tunneln, hon höll honom och jag lockade och han ville verkligen inte in men han ville till mig så han kastade sig och for runt och skällde i kopplet, tog ett steg in i tunneln men tyckte den var vidrig när den rörde på sig men tillslut så sprang han igenom!!! Var så stolt över honom! Efter det var det inga problem, han sprang igenom tunneln flera gånger, provade även den stora och när vi väl fått igenom honom en gång så var det inga problem!

Kändes så himla bra att avsluta på topp och nu har han ju visat sin värsta sida på en gång så det kan ju knappast bli värre en det här (hoppas jag!). Hädanefter så har vi fått tillstånd att använda koppel :) under lektionerna tills jag är redo att släppa honom igen. Hon sa att när han väl förstår alla hindrena så kommer han bli en utmärkt agility hund, kändes så jäkla bra att höra det! För jag var nästan hundra på att vi inte skulle få vara med efter hans lilla utflykt! Fick även en nyckel dit så vi kan gå och träna när som helst!